Viltspår Eftersök

Eftersök

(sökning efter skadat djur)

 

Eftersök kan vara en meningsfull sysselsättning för hund och ägare om ens hund är duktig på att spåra. Att vid ett eftersök få förkorta ett skadat djurs lidande kan vara ett mål när viltspårsträningen lyckats bra. Eftersöksekipage behövs i samhället, inte minst i den eftersöksorganisation som Nationella Viltolycksrådet, NVR, står för.

 

I Jaktlagen och Jaktförordningen ställs krav på att en eftersökshund skall finnas på plats för skottplatsen inom två timmar från skadskjutningen. Hunden skall även vara speciellt tränad för ändamålet. Vad som är ”speciellt tränad” är inte i lagtexten specificerat men enligt min mening ska hunden vara minst godkänd i anlagsklassen vid ett viltspårprov.

 

Den grundläggande träningen av hunden startas med vanlig viltspårsträning. Inte alla hundar blir duktiga eftersökshundar trots att de kanske har ett viltspårschampionat. För att kontrollera att hunden verkligen spårar ett skadat rådjur eller en skadad älg kan man be om att få göra ett, helst flera, dödsök hos ett jaktlag. Det vill säga få spåra en älg eller ett rådjur som bevisligen är dött. Detta för att det är oförsvarligt att träna en oerfaren hund på ett riktigt skadat djur. Om hunden spårar säkert fram till det döda djuret kan man gå vidare och gå riktiga, skarpa eftersök.

 

Som förare har man ett stort ansvar att utbilda sig i eftersök. Det är många lagparagrafer att ta hänsyn till. Jägareförbundet har bra utbildningar främst för hundföraren. En kurs hos dem är en viktig start. En kurs i LASA (Leta, Analysera, Spåra, Avsluta) ger viktig kunskap i skottplatsanalys och upplägg av eftersök.

 

Att skadskjuta ett djur är bland det obehagligaste man som jägare kan råka ut för. Som jägare har man ett ansvar att inte chansa vid skottillfällen men ibland misslyckas även den bäste skytt av olika anledningar att träffa där man tänkt sig.

 

>> Mer information om Eftersök kan du läsa här